Thursday, May 21, 2009

Obama talar ut om sakerhetspolitiken, glommer sakerheten.

Obamas tal idag klargjorde vad hans redan kanda planer ar.

Han bekraftade att han vill stanga Gitmo pa Kuba, men han vet inte hur de som sitter dar ska behandlas eller vart de kommer att overforas till. Han antyder till USA's fastland, men senaten har redan forsokt stoppa de planerna. 

Han fortsatter att anklaga USA for att ha anvant tortyr med de forhorsmetoder som tre terrorister utsattes for. Han ljuger och smutskastar USA med sitt tal och sina logner om tortyr. Han skapar darmed negativ publicitet om USA helt i onodan.

Vad de flesta observatorer missat ar att Obama reserverar mojlighetet att bedriva samma forhorsmetoder om "det skulle kravas". Han tillater sig sjalv samma forhorsmetoder om det kravs, men anklagar i harda termer Bush administrationen for just de metoderna. Andra demokrater har forsokt fa atal mot CIA och andra operatorer av de metoderna, och Obama har lamnat dorren oppen for det, men han vill nu altsa sjalv kunna anvanda de metoderna och media verkar ha missat den detaljen.

Det ar en stor motsagelse och ett smart propagandanummer av Obama. Det ar bara det att vi som vet om att det bara ar propaganda vet att han hycklar och det ar rent svindleri. Det kan bara lyckas om media ar for ytliga och okunniga, darfor kanske bara valinformerade personer kommer att minnas Obamas hyckleri om det. Om Obama deltar in en tavling i hur manga manniskor han kan lura att missupfatta Obama sa vinner han stort. Jag minns inte nagon president som sa manga har missuppfattat sa stort, sa ofta.  

Hans senaste hyckleri borde varje vaken journalist upptacka, det kravs inte mycket, man behover bara lyssna pa nagra av hans tal.

Demokraterna har blockerat Obamas planer att stanga Gitmo nar de rostade emot finansieringen av planen. Det ar inte bara Republikaner som vill stoppa vissa aspekter av Obama planer. Obamas forvirring klargjordes igen nar han nagon vecka sedan forst ville slappa alla foton fran Abu Ghraib fangelset, nagra dagar senare andrade hans sig efter interna krav. Hans egna ideer tyder ofta pa att de ar omogna och forvirrade och han maste hallas koll pa av andra klokare manniskor i hans administration.

VP Dick Cheney talade idag strax efter Obama om samma saker, dvs sakerhetspolitiken. Han forklarade Bush administrationens politik, hur de kom fram till den och hur de lyckats halla landet sakert med en offensiv sakerhetspolitik. Efter att ha lyssnat pa bagges tal sa ar det klart att det ar handlar om tva helt olika synsatt pa terror, terrorister och vad som naste goras, man far en inlick i det nar Obama slutade anvandra termer som terrorister, terrorist ochj kriget mot terror. Man undrar om Obama tror att terrorister vill morda oss pa ett mer humant satt nu nar han inte kallar dem terroister. svd dn  ab svd


2 comments:

el malo said...

Hussein Obama har bevisat om och om igen att han hatar USA, ett land om gav honom allt. Varenda steg som han har tagit ar USA-fientligt. Man far hoppas att hans bakgrund kommer fram vilket visar att muslimen Hussein var fodd i Kenya och lagligen inte kan vara USAs president. Denna hycklare maste stoppas innan han forstor USA och resten av den civiliserade verlden.

Anonymous said...

Det går att undra vilken säkerhetspolitik som Obama föredrar. Han påtalar gärna USA:s klandervärda bakgrund, att landet ska höjas moraliskt för undvikande av nya terrorattacker. Några noterar dock att presidenten som komplement till kompisansatser vill kunna slå till hårdare militärt. Ifall självklandrandet ej fungerar.

Kanske olika militärinsatserna bör förberedas redan nu, då diktatorer och diktaturstater blott respekterar styrka. Förre presidenten Jimmy Carter vill vara kompis med alla, men kom ingen vart. Efterföljaren Ronald Reagan fick jobba hårt för att återskapa respekt för USA, vilket lyckades med Stjärnornas krig-programmet. Denna militära upprustning knäckte även Sovjet ekonomiskt. Samtidigt bidrog Reagans marknadsliberala politik hemmavid till en lysande ekonomi. Han var jordnära, och förstod att psykopatiska statsöverhuvuden ej kan mötas med kompisambitioner, och detta lär Obama påminnas om gång efter annan under kommande år.

Statsöverhuvuden för stora nationer brukar testas militärt. Den tidigare presidenten John F Kennedy hade Kubakrisen, invasionen av Grisbukten och kalla kriget. Lyndon B Johnson sökte bemästra det helvetiska Vietnamkriget. Bill Clinton ville lösa krisen ang. inbördeskriget i forna Jugoslavien, och genomdrev Daytonavtalet som ändade detta krig. Dessa framgångar kan ha berott på Clintons insikt i mänsklighetens bistrare sidor. Måhända innebar hans uppväxttid, med ständig misshandel av styvfadern, en brutal och nyttig lektion rörande mänskligheten, vad han hade att förvänta sig av skilda galningar till statsöverhuvuden han mötte. I värsta fall var Clintons realism ett undantag bland demokrater.

Förhoppningsvis innebär detta att Obama har gett sig möjligheten att nyttja hårda förhörsmetoder att hans människosyn är realistisk. Det viktiga är att metoderna finns som alternativ, oavsett om de kallas "torture", eller "enhanced interrogation techniques". Att vänsterliberala medierna tiger om alternativet, är enbart förväntat.

Med rätt bakgrund, verkan inom rätta sammanhangen, och via umgänge med rätt slags människor som ex Kennedys släpptes Obama in bland dem som tillåts avancera till nationell nivå. I gallringsprocessen lyftes inte militära meriter fram, trots att även demokratiska presidenter ska hantera individer som hatar USA mer än allt annat. Obama saknar alltså egna militära meriter, och är knappast den som förmår ”stare enemies down”.
Måhända blir detta ödesdigert.

För Obama tycks framtoningen vara allt. Han vill vara human och vinnande på ett mänskligt plan, alltid med vältimat språkbruk. Beträffande det militära, verkar Obama nyttja uttryck lämpliga för att uppvisa förståelse för militära realiteter, men ej uttryck som stöter bort ungdomar, pacifister, Bush-hatare etc. Det tas avstånd från ord som ”torture” och "enhanced interrogation techniques", och i stället förespråkas att CIA och militären via värdiga utfrågningar ska få viktig information från infångade terrorister. Med fullständigt okritiska main stream media fungerar detta upplägg, bidrog till valsegern, och ger Obama fortsatt politisk smekmånad.
Som president har han fortsatt bruka en försiktig vokabulär, och tar avstånd ifrån George Bush olika uttryck som "Our war on terror will not end until every terrorist group of global reach has been found, stopped and defeated", ”Long War”, och "global war on terror". Istället föredrar Obama mildare uttryck som ”Overseas Contingency Operation". Det rör dock samma underrättelseverksamhet, samma hot, och samma krig.

Jag tvivlar sammantaget på Obama som ledare, och föredra f d ordföranden i USA: s representanthus, Newt Gingrich. Han tycks vara allmänbildad, begåvad, politiskt erfaren, och solid.

Inför nästa presidentval, bör det amerikanska folket noga fundera på vem som bäst kör loket Amerika.

Mvh