Sunday, September 27, 2009

Aftonbladet tror att mediafolk ar Obamas varsta fiender.

I en artikel skriver Aftonbladet att Obamas varsta fiender ar mediakommentatorer.

Jag ser ett par problem med den analysen. Forst sa ar de vanliga USA hatande terroristerna Obamas varsta fiender, inte nagra mediapersoner. Nagra av de vanliga USA hatande diktatornerna har daremot en hel del goda saker att saga om Obama. Kahdaffi sade i sitt FN tal att Obama ar hans son. Kahdaffi sade i CBS news att han kande ett broderskap med Obama eftersom hans ursprung ar arabiskt/muslimskt fran Afrika, Kenya.

Media borde granska politiker och kritiera och anaylera vad politiker gor och deras planer. Nu om nagra fa i amerikansk media gor det sa klassas de som "fiender" till Obama av Aftonbladet. Det ar en underlig installning av AB som tillhor gruppen media som borde granska politiker. Det marklig med just media och Obama ar att han knappt nagonsin kritiserats eller diskuterats med analys. Nastan samtliga amerikanska media har undvikit all negativ rapportering och istallet helt omotiverat hyllat honom.

Svensk media var annu varre. De fortsatter an i dag skriva hur bra han ar och undviker all kritik mot honom. Men skriver inte ens om hans alla program som kritiserats i USA.

Aftonbladets artikel skulle mycket val kunna vara skriven av Obamas pressavdelning. Den ignorerar all fakta kring kritiken mot sjukvardplanen. Helt felaktigt skriver AB att Rush Limbaugh ligger bakom de miljontals mannskor som var ute och demonstrerade. Det var nastan samtliga valjarkategorier som protesterar, aven demokrater som i ovrigt stoder Obama. Orsaken ar att sjukvaden som 85 % tycker br bra kommer att fa stora forsamringar, kommer att kosta trilliner dollar, utan att att man antaller en enda ny lakare eller skoterska for att ge tiotals miljoner fler sjukvard. Det ar en sjalvklarhet att de som redan har bra sjukvard far mycket samre service till hogre kostnad. Planen tar inte itu med nagra enkla reformer som omedelbart skulle sanka kosnterna och ge fler billig sjukvard. Det beror pa att Obama inte vill stota sig med advokatlobbyisterna som vill ha kvar mojligheten till att stamma sjukvardsindustrin ovasett om de har ett legitimt fall eller inte.

Det en del radiofolk reagerar mot ar Obamas forsok att stoppa yttrandefriheten i radio med sitt forslag om balanderad politisk kommentar som egentligen innebar att kritik inte far forekomma om man inte tar in likvardig motkritik i samtliga radio kanaler.

Det ar ett forsok att stoppa yttrandefrihen precis som Chavez gjort i Venezuela nar han forbjod en mangd radiostationer. Hur manga artiklar har svensk media skrivit om det, hur manga svenskar kanner till de antidemokratiska tendenserna hos Obama? Trots internet sa kanner troligen knappt nagra fa procent svenskar till det. Fragan ar om inte mediasituationen i Sverige ar lik den i Venezuela, man far en mycket begransad rapportering som ar politiskt styrd?

Artikeln i AB anvander ett sprakbruk som de mest radikala pa Obamas vansterkant anvander. Aftonbladet kallar mediafolk med legitim kritik mot Obama for "de varsta fienden" and anvander ord som "ursinnig agitator", "hatska tilltal", "spefulla anklagelser", "vralande", och "ilsket morrande attackhundar". Alla ord har anvants av den radikla vanstern i USA, det ar troligen inte ord som aftonbladets journalist kom pa sjalv, de har han sakert hittat pa vansterbloggarna.

Per Bjurman borde jamfor sin artikel med den kritik som diktatorer riktar mot sina fiender. Formodligen hittar man samma ord och smutskastning mot de som vill aterfa sin efterlangtade demokrati och yttrandefrihet. ab

1 comment:

Tvilling said...

Att massmedia i ett tämligen uttalat sekulär-progressivt land som Sverige, ett av världens allra mest socialistiska, inte skriver något negativt om Obama, och knappast om någon annan demokratiskt politiker heller, är vad jag väntade mig.
Så ser det ut i det här landet.

Denna skevhet när det gäller urval av nyheter och bias när det handlar om verklighetsbeskrivning, märks även i allehanda frågor som går att placera in längs den trubbiga höger-vänsterskalan. Så fort något är mer socialistiskt/allmänt vänster/vänsterliberalt går det utmärkt att skildra detta, och att skildra positivt. Om det däremot handlar om något som normalt stämplas som höger, mot intressen hos vänster/kvinnor/hbt-intressen och hbt-lobbyister osv... då tas det antingen inte upp, eller också sågas det.
Så är det.

Ett exempel på något som knappast har uppmärksammats i Sverige, är mordet på pro-life-aktivisten James Pouillon nyligen. Han mördades under en av hans vanliga stillsamma protester mot abort i Owosso, Michigan.

Detta mord har orsakat spaltkilometer med tusentals artiklar och nyhetsinslag, framför allt i USA, men även i Storbritannien. Än så länge har dock blott en svensk tidning uppmärksammat dådet och nämnt Pouillon vid namn, trots att förkastligt abort-relaterat våld i USA med rätta ges mycket stort utrymme i svensk media.

Så ser det ut. I det sekulär-progressiva landet Sverige.

Mvh